Dagligen utsätts vi för en flodvåg av kommunikation. Vi måste sortera för att överleva.
Vi lever i en värld där allt går snabbare, vi blir allt otåligare, vi vill ha svar nu, gärna i komprimerad form så att vi orkar ta det till oss. Det här vet vi, det här är inte något nytt.
Granskningen av DiSC och framförallt kritiken mot Thomas Erikssons förenklingar i boken ”Omgiven av idioter” ser vi som något sunt. Det är inte verktyget som sådant utan det är hur vi använder det som kan bli ett problem.
Utgångspunkten i DiSC är att alla är olika. Vårt synsätt på DiSC är att resultatet är en hypotes – ingen absolut sanning. Rätt använt, när man som handledare/chef ger återkoppling, handlar det om att testa hypotesen och på så sätt skapa ett samtal och en förståelse för olika beteenden. Vi uppmanar att i handledningssituationen testa att låta personen själv få sätta sig i ett sammanhang, skatta sig själv och resonera kring den profil som analysen visar. Den personliga DiSC profilen kan användas i syfte att öppna upp för ett samtal och ett reflekterande kring självinsikt som leder framåt i både att använda sina styrkor och jobba med sina utvecklingsbara områden. DiSC är avsett att användas i en arbetsgrupp. Ökad medvetenhet om olika profiler och ett ”gemensamt språk” kring dessa leder till djupare förståelse och förhoppningsvis bättre samarbete i kollegiala relationer.
DiSC är inte avsett att användas i rekryteringssammanhang eller vid organisationsförändringar, verktyget är ett sätt att beskriva en persons profil men är ingen absolut sanning. Det är inte resultatet av den enskilda profilen som är det intressanta, det är när personen som har gjort profilen i ett samtal med en handledare/chef får återkoppling som värde skapas i form av insikt kring vad som tar mer eller mindre energi av oss i mötet med andra människor.
Verktyget är inte i huvudsak baserat på någon grundforskning, däremot många års empiriska studier av hundratusentals profiler. Det sker dessutom löpande studier på rådata för att säkerställa validering över tid. Det innebär alltså att verktyget mäter det som det är avsett att mäta.
Vi kan därför lita på att valideringen och de empiriska beskrivningarna inte heller blir mindre värda, vi känner uppenbarligen igen oss i hela eller valda delar ur en personprofil.
För att citera Henrik Schyffert – ”Var inte rädda”, namnet och budskapet på hans senaste föreställning, men se upp med när pendeln slår för hårt – åt båda hållen.
